Åka eller inte åka, det är frågan
Helvete också!
Kom precis på att min brorsa ska iväg på simtävling ikväll.
Och att jag mer eller mindre lovat att följa med.
Älskar att se honom simma. Blir som ett litet barn. Så stolt över honom.
Men så kommer det där men:et.
Varje gång han tävlar, slutar det med att alla äter middag ur kiosken.
Hamburgare/korv med mos/liknande.
Och nästan alltid blir det någon glass eller så också.
Jag kan inte gå med på det och tycka att det är okej.
Inte just nu. Inte när jag precis börjat ta tillbaka kontrollen.
Inte när jag haft ett par veckor när jag inte hållt koll på vad jag ätit.
Inte när jag vet att det bara skulle fucka allting lite till.
Inte nu helt enkelt.
Men så vill jag ju så gärna se honom simma längd efter längd
på bästa möjliga tid.
Åh, hoppas att du följde med ändå! Det märks ju hur gärna du ville! Och hoppas att det gick bra för din bror.
