Middagen klar, äten, och uppspydd.
Glömde tyvär ta bild på det färdiglagade,
men här är lite bilder under tiden som allt var på väg att bli något ätligt.
Från höger: Majsena, för att reda såsen, Fiskbuljong, för att smaksätta såsen
morot och purjostrimlor att ha i fiskrullarna, och sist men inte minst havssalt.
Fiskrullarna, gjorda på hajmal, färdiga för att skjutsas in i ugnen.
Risotton, gjord på ris, majs och morötter, färdig att äta.
Såsen, gjord på fiskbuljong, mjölk, creamfrech och majsena, klar att äta.
Fanns en sallad med badande i creamfrech till också.
Blev en ganska redig portion åt både mig och resten i familjen.
Dock vilar det mesta jag åt i avloppssystemet nu..
Blir en kopp te streax, och sen ska jag sova ganska snart, så jag kommer upp imorgon,
kommer i tid till idrotten, och sen kan göra provet i kök så bra jag bara kan!
Om jag nu inte hetsar eller något annat dumt, så blir nog det här kvällens sista inlägg,
skriver mer imorgon.
Puss, och god natt!
Middagen är på G
Ah, lightsaft också ifs...
Men nu är jag i full gång med förberedelserna inför middagen.
Det blir ungskokta fiskrullar med morot och purjolök i mitten.
Till det blir det antingen risotto, eller kokad potatis..inte bestämt mig än..
Och för att toppa allt lite, så blir det en vitsås med en tutch av remonlad...
Kanske inte det nyttigaste som finns, men ett av de bättre alternativen jag kunde komma på, av det vi hade hemma, och av de alternativ som kan mätta resten av familjen, och som inte bara faller mig i smaken..
Juste, det blir en sallad också, antagligen där jag lägger mitt största fokus för att bli mätt...
Nej, nu ska jag fortsätta med förberedelserna, kanske ta lite bilder innann allt står på spisen också.
Puss så länge!
Ingen morgon utan kaffe, cigg och thinspo
Kaffe och cigg morgon, precis som det ska vara!
Hur har eran dag börjat?
Och hur slutade den igår?
Vad säger ni? Vill ni ha lite thinspo som hjälper er under dagen?
Tänkte nästan det :p Det vill jag också.
Så här kommer lite bilder också :) 
Give me her ribs! Give me her body, over all!
Om man ändå hade haft de benen! 
Och så en favoritbild i repris :D Älskar hela bilden <3
Målsättning
Oekjokej, jag ska börja hela bloggen med att skämma ut mig om vilket jävla monster jag är.
Vägde under 2008 så "lite" som FEMtioett kg. Sen dess har jag växt. Och att jag blev gravid (gjorde abort) nu i vintras, hjälpte inte direkt till, eftersom det inte bara var fostret som vägde, mitt matbegär blev extremt mycket större.
Så nu är jag uppe på SEXtioett, kan ni ens förstå hur det känns att ha gått upp 10 kilo?
Det är hemskt, och jag skojar verkligen inte med er.
Men, målet är iaf att gå ner. Lämna mina äckliga BMI siffror bakom mig, eftersom de är påtok för höga.
Har ungefär 23 i BMI nu. Men målet är att vara nere på BMI 21.5 till min födelsedag. Dvs. väga 55 kilo.
Målet är sedan att när sommarlovet börjar, någon gång i mitten av juni, vara nere på ett BMI på 20, och att hålla det där, eller under, hela sommarlovet.
Någon som vill vara med i min kamp mot maten, kcal, fettet och vågen?
Släng in en kommentar, så skickar jag min msn :)
Here I go again
Det är precis vad som hände mig. Ana kom in i mitt liv redan 2007, den vintern, eller början av våren 2008, blev vi bästa vänner. Tyvär svek jag henne på sommaren, hetsade som en gris, och fick aldrig tillbaka kontrollen helt. Men Ana svek inte. Hon höll mig i handen. Alla pratar om att det är så GUD gör, ja, han förlåter, och han finns alltid där.
För mig är det Ana som är gud.Det är henne jag sviker, och det är henne jag vinner förlåtelsen av. Så har det alltid varit.
Hela 2009 var ett konstant brytande av hennes regler, nya uppoffringar, nya försök, nya viktnedgångar, med nya misstag som följd. 1a november var hon en av dom som alltid fanns hos mig när jag lades in på psyk, men hon blev plötsligt fullt synlig, inte bara för mig, utan för föräldrar, vänner och personal. Så idag står hon som en sjukdom i min jornal. Eller gjorde, eftersom jag i juni 2010 blev "friskförklarad". Dvs att jag och Ana tappade kontakten, pratade inte så ofta osv..
Men nu, x antal månader senare, ber jag om hennes förlåtelse och om hennes stöd. Finns det någon där ute som vill hjälpa mig att bli förlåten, och på nytt god vän med den vännen jag förlorade förra sommaren?
Mitt hjärta gråter när jag ser bilden. Saknar att kunna se mina revben,
hatar att jag blev så fet att jeansen på bilden sprack.
Hatar att allt gick så galet fel.
