anadoesnotleave

Har du en gång lärt känna ana, eller mia för all del, kommer hon alltid vara en del av din bekantskapskrets. I perioder står ni varandra närmare, ja, till och med bästa vänner, och i perioder pratar ni knappt alls.

Det är precis vad som hände mig. Ana kom in i mitt liv redan 2007, den vintern, eller början av våren 2008, blev vi bästa vänner. Tyvär svek jag henne på sommaren, hetsade som en gris, och fick aldrig tillbaka kontrollen helt. Men Ana svek inte. Hon höll mig i handen. Alla pratar om att det är så GUD gör, ja, han förlåter, och han finns alltid där.
För mig är det Ana som är gud.Det är henne jag sviker, och det är henne jag vinner förlåtelsen av. Så har det alltid varit.

Hela 2009 var ett konstant brytande av hennes regler, nya uppoffringar, nya försök, nya viktnedgångar, med nya misstag som följd. 1a november var hon en av dom som alltid fanns hos mig när jag lades in på psyk, men hon blev plötsligt fullt synlig, inte bara för mig, utan för föräldrar, vänner och personal. Så idag står hon som en sjukdom i min jornal. Eller gjorde, eftersom jag i juni 2010 blev "friskförklarad". Dvs att jag och Ana tappade kontakten, pratade inte så ofta osv..

Men nu, x antal månader senare, ber jag om hennes förlåtelse och om hennes stöd. Finns det någon där ute som vill hjälpa mig att bli förlåten, och på nytt god vän med den vännen jag förlorade förra sommaren?


Mitt hjärta gråter när jag ser bilden. Saknar att kunna se mina revben,
hatar att jag blev så fet att jeansen på bilden sprack.
Hatar att allt gick så galet fel.